Tidigare i veckan trillade de ner ett formulär från kommunen. Man kunde där skriva ner sina synpunkter (klagomål,beröm och annat) om kommunens olika verksamheter. Jag såg genast min chans att öppna mitt hjärta. När jag började läsa till uska så hade vi folk från kommunen på besök, de berättade gladeligen om fördelarna med att gå denna utbildning eftersom man redan nu(alltså -97) börjat jobba för att alla som jobbade inom sjukvården skulle ha utbildning.Ja detta lät ju verkligen bra tänkte jag. Såg även till att jobba (för att få både de teoretiska och praktiska) under åren jag gick skola. Eftersom man gick den utbildning man gick så var de rätt lätt att få jobb som timvikarie. Jag lärde mig massvis av att kombinera skola och jobb (ur kunskaps synvinkel kan jag varmt rekomendera det) omän de inte alltid var kul att offra kvällar och helger i den åldern.När studenten kom och man skulle ut i arbetslivet så fick man ju en dörr i ansiktet ( ung och dum - lita inte blint på vad folk säger till dig) givetvis. Fanns inga jobb här uppe, man hade ju inte nog med arbetslivserfarenhet. Var ju visserligen sant, men om jag inte får jobba pga det hur ska jag då någonsin få det???Jag bestämde mig för att flytta eftersom jag inte tyckte jag utvecklades av att springa runt som vikarie - ena dagen här andra dagen där( var en annan sak när man bara gjorde de på sidan om pluggandet) och dessutom aldrig veta om man ens fick jobba något kommande vecka/månad.Jag packade mina saker ( med en rätt ledsen och orolig pappa som hängde över kartongerna)och flyttade till göteborg. Helt ny stad helt ensam, detta fixar jag ( fick intala mig själv mer än en gång kan jag säga) hur svårt kan de vara?! De gick skit bra, jag kom in i livet direkt. Sökte jobb på ett sjukhem och fick de pga att jag hade utbildning. Oj här uppskattas man visst trots att man inte hunnit jobba en massa år, KUL tänkte jag. Jag jobbade på de stället i ett år sedan provade jag på akutpsyk på sahlgrenska en sväng och därefter ett demensboende.Efter drygt tre år i den fina staden började jag känna att de var dags att söka sig uppåt ( är ju norrlänska och nu med lite mera arbetsliverfarenhet dessutom) saknaden av nära och kära gjorde sig påmind. De är idag snart 3 år sedan jag flyttade upp. Min tro var att nu skulle de vara lättare att få jobb här uppe eftersom jag hade utbildningen och mer erfarenhet än när jag åkte här ifrån. FEL FEL FEL av mig att tro något sådant. Vad jag upptäckte var inte bara att all min tid från åren innan jag flyttade var borta utan dessutom var de många yngre människor utan utbildning som jobbade nu. Men vafan (ursäkta språket) allvarligt talat. Nu var de visst inte så viktigt med utbildning(?????), man kunde i stortsett plocka någon från parkeringen. Happ vad gör man nudå, bara att börja om som timvikarie och försöka ta igen de LAS dagar som gått en förlorad. Hade jag då vetat de jag vet idag hade de förmodligen sett annorlunda ut. Fick vet efteråt att om jag under mina år i göteborg kommit hem och jobbat två dagar hade jag fått behålla all min tid. Nåja de är inte mycket att göra åt de nu, inget att hänga läpp över.Nu kommer vi till de som verkligen stör mig och tro mig kommunen kommer få veta det. Varför går man ut och säger att man vill ha utbildad personal inom vården när man ofta ( kan inte säga alltid för de vore att ljuga) tar in personer utan utbildning eller erfarenhet. Nu pratar vi inte fasta tjänster utan vikariat - detta resulterar dock i att dessa människor får LAS dagar och tillslut blir kommunen tvungen att ge dem en tjänst på minst 75%. När de sedan kommer ut tjänster går dessa först och främst till de med LAS2000 ( jag som har både utbildning och erfarenhet får inte ens söka) för att de personerna måste ju kommunen hålla med jobb. Då får man alltså in fast personal utan utbildning, de man sagt att man absolut inte vill ha. Missförstå mig rätt, jag tycker de är bra att så många som möjligt får jobba. Dock önskar jag att vi med utbildning ( jag är ju långt ifrån ensam) ska gå före. Man valde ju utbildningen av en anledning, de gjorde iaf jag. Jag är av den åsikten att man ska skaffa sig en utbildning man känner man trivs med (förmodligen är de mina föräldrar som knackat in de i huvudet sedan jag var liten. De gjorde dom helt rätt i tycker jag) för då blir du med stor sannorlikhet bra på ditt jobb. Tyvärr ser jag ingen logik i de kommunen gör här uppe, gör ni?

Då var de fredag igen och dags för lite mys. Omän jag tänker väldigt mycket på de jag stoppar i mig så tycker jag de går att göra mycket gott.Ikväll blev de karré i ugnen och klyftpotatis som sambon skar så fint :)( blir inte så onyttigt när man använder olivolja och låter skalet vara kvar) till de sallad och viktväktarnas beasås. Den är riktigt god, bara 0,5 points per 0,5dl. Önskar er alla en trevlig kväll. Nu är de dags för idol!

Måste bara ge ett tips. Ikea har skärbrädor som är böjbara(jo jag vet att de funnits en evighet) personen bakom dem är ju ett geni. Jag var skeptisk i början men nu använder jag dem varje dag. Är ju så irriterande när man ska skrapa ner de man skurit i en skål och allt hamnar utanför. Jag är även lite av en tupperware fantast. Kylskåpens salladslådor tycker jag är lite smått äckliga. Sist jag var på party så inhandlade jag en Fridgesmart. Håller grönsakerna fina väldigt länge. Dessutom slipper man slänga första gurkbiten (oftast blir ju en gurka man skurit i rätt läbbig när man sedan låter den ligga i kylen) blir ingen torr hinna. Så mina systrar ( många av oss är ju kaniner numera) denna kan jag varmt rekomendera om ni inte redan har den.

Senast i morse klagade sambon över skåpet vi har b.l.a tandborstarna i. Han tyckte dom skulle haft en annan plats. När jag gick in på Blueboxhittade jag genast lösningen. Läcker ersättare som ger tandborstmuggen pension. Fanns annat i samma serie som ni kan se nedan.

Får jag fresta med bäddset ANASTASIA, finns i tre färger och kan inhandlas till kampanjpris (ordinariepris 399:- kampanjpriset 299:-)på .EM just nu.

I morse var de dags för vägning igen. -0,2kg bara men jag har iaf spräck 7kg gränsen. De är totalt -7,1kg på 4 veckor och 2 dagar (den totala minskningen är jag rätt nöjd med). Är inte speciellt nöjd med att de var sådan liten minskning men men. De är dags för röda veckan, kanske har de med de att göra eller så har de bara gått väldigt trögt den gångna veckan. Får väl nöja mig med att de är minus istället för plus iaf.

Som om man inte redan är sötsugen så de räcker. Alltid är de ju då något som ska fresta en. Jag försöker dock hålla mig från de söta och skam den som ger sig :) Ät många bullar ni som kan/får. Vad de gäller oss andra (vet att jag ej är ensam) så tar vi oss igenom denna dagen också, STÅ EMOT!

Pedagogförlaget har flera trevliga små (present)böcker. Böckerna är fyllda med mysiga bilder och kloka/tänkvärda ord.Ur boken Kärlek!Kärleken är ett tillstånddär till och medegoistenglömmer sig själv.Kärlek och förnuft ärför evigt varandras fiender.Ur boken Lycka!Måtte du hitta de små stigarsom livas upp av fågelsångoch som kantas av blommorsom andra aldrig ser.