I morse strax efter nio dök han upp. Ett underbart litet charmtroll på 9 månader. Tror aldrig jag sett denna gosse ledsen, inte ens när mamma åkte iväg försvann leendet. Vi har busat, varit på promenad och gosat. Sambon frågade "blir du nå sugen då" JA det blir jag ju självklart!

Du behöver:2 ägg3dl strösocker150g smält margarin4msk kakao1/4tsk salt2tsk vaniljsocker1 1/2dl mjölca 2dl MariannekulorGör följande:Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa en springform.Vispa ihop alla ingredienser utom mariannekulorna till en smet. Rör ner kulorna, vispa ej!Häll smeten i formen och grädda i mitten av ugnen 15-20 minuter.Servera med grädde eller glass. Man kan även klicka ut smeten i aluminiumformar så man får små portionskakor. Bra att ha i frysen!Lycka till!

När min mormor fyllde 18 år fick hon denna ringa av sin mamma. När mamma fyllde 18 år fick hon ringen av sin mamma. När jag blev 18 så hamnade ringen ÄNTLIGEN i mina ägor, som jag hade väntat. Nu är det ju meningen att jag ska föra den vidare till min dotter (om jag får någon) på hennes 18 årsdag. Nu har jag kommit på lite andra tankar här. Inatt drömde jag att vi gifte oss, jag och sambon då alltså. I drömmen hade jag mormorsmors ring som vigselring. När jag vaknat och klivit upp var jag ju bara tvungen att se hur de skulle se ut. Jag älskar denna ring så jag kan inte annat än tycka den är fin, mycket pga hur gammal den är. Vad tycker ni, skulle den passa som vigselring?

Idag har jag varit och uppvaktat både Magda och hennes dotter Vilma. På eftermiddagen blev det en sväng på stan. Träffade mamma och syster för en kopp te och lite stros i affärer. Jag har inte varit på stan på länge och JA köplusten var på topp! Blev dock bara en bukett med dekorationsris och lite pärlor. Omän jag gillar att ha de avskalat efter jul så har de varit lite väl kalt i de där vardagsrumsfönstret. Riset fyllde upp bra, pärlorna hamnade på tråd för att göra de vita ljusfatet lite roligare. Ja nu känns de bättre när jag går förbi. Vilken tur! nu slipper jag störa mig på de där nå mer =)Trevlig helg på er!

Detta behöver du:2 skivor osötad fullkornsfranska50g fetaost 10%1/2 riven morot (ju saftigare desto bättre)25g solrosskott, alt groddarGör så här:Rosta brödskivorna. smula osten över den ena. Strö över morot och solrosskott/groddar. Lägg den andra brödskivan ovanpå och tryck till. Dela den i två halvor på diagonalen.Gott som mellanmål eller varför inte till kvällstet. Man kan med fördel dricka något syrligt efter man ätit. Syrliga frukter (tex lime, grapefrukt) saktar ner matsmältningen, vilket ger de man äter ett lägre GI. En kanna med limevatten är både gott och nyttigt.Lycka till!

Ja då var de dags igen. I morse visade vågen -0,5kg överlycklig kan jag väl inte påstå att jag är, men med tanke på att magen varit dålig och jag fått väldigt lite motion så känner jag mig hyfsat nöjd. Blir totalt -13,8kg nudå.

Jag tror de var i åttonde klass. Visst var väl livet härligt då!? Man hade börjat umgås med människor från andra ställen än den lilla by man själv växte upp i. Vi var ett litet tjejgäng som väldigt flitigt umgicks, flera av oss gick i samma klass. Pojkar, ja pojkar var definitivt de hetaste samtalsämnet på högstadiet och faktiskt ända tills man tog studenten. De fanns en klass med majoriteten killar i, vi började umgås med några av killarna. Det var de optimala! tjejgäng möter killgäng då kan de inte annat än hända saker. Jag tror att alla i detta sammanslagna gäng fattade tycke för någon under en längre eller kortare period. Jag fick för mig att jag gillade denna rödlätta grabben, men kanske var de mer för att ha någon att gilla när alla andra hade det. Rätt snabbt insåg jag att de där var inte de känslor jag trodde de var. Vi umgicks mer och mer, vi var lika -kunde prata om allt-hela nätter-analysera och kasta tankarna emellan varandra. Vi var de två som aldrig blev tillsammans, men som alltid blev tagna för ett par utan att någon egentligen kanske tänkte på det. Vi tillhörde de två i gänget som mer var singlar än upptagna under de skolåren. Vi hade våra perioder då vi knappt var ifrån varandra alls, för att sedan ta pause ett tag. En helt vanlig kväll för oss var att ligga i en soffa eller på en säng, analysera kärleken eller en sångtext i TIMMAR. De var de vi gillade bäst.På gymnasiet tog vi ett felsteg. Jag fattar än idag inte varför, de är bland de dummaste jag gjort, men det gjordes!Vi gick för långt, vi tog vänskapen till ett högre snäpp. Så högt som man inte tar en vänskap, inte den sortens vänskap iaf. Jag tror ingen av oss egentligen fattade vad som hade hänt den där kvällen. Som att de inte var vi själv som hade gjort de. Jag mådde dåligt så dåligt av de där, jag ville ta tillbaka hela händelsen, få den att försvinna.Mitt mått blev rågat och i onykterttillstånd halkade min tunga. Han förnekade allt, jag var så förbannad på honom! "Stå för vad du själv varit med och gjort förhelvete" men inte. Jag ville få de sagt, glömt och undanstoppat. Istället kändes allt bara värre, kändes som att mina ord inte togs på allvar. Som att man skulle få för sig att hitta på något sådant, av vilken anledning???Vi pratade knappt med varandra på månader. Tiden gick och med tiden läker såren. Vi pratade ut, han bad aldrig om förlåtelse men jag förlät honom i de tysta. Jag konstaterade att han inte var mogen nog att stå för de han var delaktig i, de fick han ta på sitt samvete. Vi började sakta men säkert umgås igen, ibland kom de på tal och vi var alltid lika eniga om hur dumt de var. Vi löste alla problem. När jag flyttade till göteborg var han den enda av mina vänner här uppe som kom ner. De säger en hel del om vår vänskap! Vi är fortfarande vänner, men våra liv har tagit olika riktningar. Vi umgås inte i närheten så mycket som vi gjorde på den tiden, men han finns alltid där för mig och jag finns alltid där för honom. Vi lyckades rädda de värdefulla vi hade och bygga en ännu starkare vänskap. Hade jag gjort samma sak idag? Ja förmodligen om de hade varit så att jag inte suttit med facit i hand. Men de skulle inte hända en andra gång. Det är inte värt risken! Jag vet att vissa som läser vet vem jag skriver om, låt namnet på personen vara oskrivet är ni snälla.

Ikväll när jag stod och vek ihop tvätten från tvättställningen log jag för mig själv. I går kom Erik hem med två stora påsar fyllda med arbetskläder som han hade varit och hämtat ut. Dessa parkerades eller rättare sagt släpptes innanför dörren där de blockerade hela ingången till köket och även toadörren. Jaja tänkte jag för mig själv, de är så himla typiskt. Efter en stund kommer frågan om de är bokat någon tvättid för han hade ju inga rena kläder att ta med sig till stockholm! Jag säger att jag har ingen tid bokat men de är tillåtet för honom att gå ner i källaren och boka själv när han ser att tvättkorgarna börjar bli fulla (detta har han hört minst 1000 ggr) och de börjar vara tomt i garderoben. Han gick ner och konstaterade att de fanns ingen tid förrän på torsdag. Jag kommer då med förslaget att de går ju alltid att åka ut till mamma och tvätta ett par maskiner. Därefter meddelar jag att han kan själv ringa och prata med henne och då även fråga om han kan låna en resväska av dem. Jag ber honom plocka ihop de kläder han vill ha tvättade i en väska medans jag tar en dusch varpå jag får till svar - inte vet jag ju vad som behöver tvättas. Nähä just det, hur ska jag då veta vad du behöver ha rent!? När jag kommer ut ur badrummet har han iaf fyllt väskan med kläder och vi beger oss ut till mamma.Väl hemma sätter han sig i soffan! Jag upplyser honom om att kläder torkar väldigt dåligt i en plastpåse. När jag öppnar garderoben visar de sig att i stort sett allt han behövde ha med sig fanns där på hyllorna, rent och ihopvikt! När vi kommer till moment packa låter han mig veta att de blir ju mycket bättre gjort om jag gör de för han är ju så dålig på sådant. Ja vad säger man, de är väldigt söta och HERREGUD vad de märks vilken typ av mamma de haft!!! Än är han ung älsklingen min - än finns de tid att forma honom, och tur är väl det ;)