Jag tänkte att landet skulle ligga lugnt ett tag nu, men så fel jag hade. Fick just ett samtal från pappa gällande lillasyster. Hon har under en längre period haft mycket värk i kroppen, läkarna har egentligen inte kommit fram till vad de kan bero på, de har talats om en inflammation i bäckenbenet men inget har blivit fastställt. Pappa ringde med sådan oro i rösten att jag direkt kände de som att jag satt på nålar.- jag vet inte vad jag ska göra sofia- men vad är de som hänt?- S har ringt och hon är så orolig- jaha har hon väldigt ont nu eller?- jo men inte bara de, hon har börjat få knölar- VAAAA, nä inte de också- Jo de också, hon har en i armhålan och en i bakhuvudet- nä inte min lillasysterJag tillbringade kvällen igår med att tänka på mormor. I morse var jag själv till läkaren för den ständigt återkommande febern ( de var inget annat än ett virus, så jag är okej) och nu lillasyster. Jag ska försöka få hit henne nu ikväll, vill inte att hon ska vara själv. Pappa sa att han hörde hur extremt orolig hon var, inte kan hon sova heller. Usch min stackars lilla lillasyster. Nu ska hon banne mig ha ordentlig hjälp av någon kunnig läkare!!!

Igår kväll vid 20 tiden ringde mamma från mormor. - hej, visst är du ledig imorgon?- javisst är jag det- då ska du väl säkert ut nått- jo de ska jag- du kan väl gå förbi mormor då- ja de kan jag, är de något speciellt?- hon sitter i rullstol- VAAAAAPå söndagkväll då grötkalas och diskning var gjord och alla hade åkt hem, då snubblade lilla mormor över sin fotpall. Hon hade ringt och sagt till mamma vad som hänt, men sa att speciellt ont gjorde de inte osv. Mamma tänkt att hon hör ju av sig om hon får ont så någon följer henne till läkaren. Nä envisa mormor hade legat sömnlös hela natten och först i går eftermiddag ringt en väninna som stjussat upp henne på akuten. När mamma kom dit i går efter jobbet var hon inte hemma, ja tänkte mamma hon är väl på läscirkeln då. När de sen åkt hem och satt och åt, då ringer mormor och säger att hon brutit benet. Jisses den lilla gumman är så envis, hon skulle jag farit till doktorn på en endaste gång! Nåja nu blev de som de blev, blir att agera hemtjänst i några veckor nu. Tur vi bor väldigt nära, risken med dessa envis gummor är ju alltid att behöver de hjälp med något får de inte ta lång tid för isf gör dom de själva istället. Jag hoppas bara att hon läker ihop relativt snabbt, hon har så urkalkat skelett och de oroar mig lite.